SÖK I JAKTSAMMANHANG
Så snart vi har med dolda nerslag att göra och hunden missar en markering, vilket är lätt hänt om det är mer än en fågel i luften eller mer än en skytt – så behöver vi träna på NÄR SÖK, det vill säga att hunden lär sig söka efter levande eller dött påskjutet vilt inom en viss bestämd yta som du begränsar hundens arbete till. Vi vill att hunden söker där viltet fallit, inte jagar av marken intill, utan bara där vi ger den signal att jobba med nosen. Vi vill att hunden letar efter något som troligen inte syns men som med alla sannolikhet luktar krut.
Andjakt & klappjakt
Sök på många jakter görs en ofta på hårt trampad yta där många människor gått, mycket vilt rört sig och möjligheten att söka på enbart vittring blir liten. Oftast sker jaktsök efter en klappjakt eller jakt på änder, när många skyttar och hundar varit igång i marken under en hel dag. Den typen av sök kräver inte alltid så mycket näsa men mycket ”ögon arbete” – apportera det du ser. Den typen av apportering tjänar på att du tränar sök på annat än vilt – ska du jobba med vilt så välj vilt som inte avger mycket vittring som vaktel, rapphöna och liknande. De fåglar som däremot är skadade vid en jakt som denna har ofta gömt sig, krupit undan och legat stilla länge – så de fåglarna luktar inte mycket men kräver noggrannhet och envishet. Så att gömma den typen av fågel och apporter under rötter, i skrymslen och under löv är bra erfarenhet för den här typen av sök.
Den ensamme jägaren
När du gör ett eftersök efter en jakt då en ensam jägare som stått stilla på till exempel en plattform i våtmark jagat fågel – då har du raka motsatsen till ovanstående. Du har då stora ytor utan vittring från vare sig folk eller fågel, och där det ligger fågel så ligger den ofta öppet och ger ifrån sig massor av doft. Ett arbete som kräver mycket mer näsa än det förra jobbet. Få fåglar och så lite trampande som möjligt i marken är vad du då behöver öva på.
Den unga hunden – och att inte välja bort något
Att öva på en massa utlagt vilt har tendens att resultera i att hunden ignorerar eller hoppar över det de inte har lust att ta – och det vill vi inte lära in. Så att träna på ett och samma sorts vilt i hela rutan och inte så många djur när du tränar på just vilt brukar vara en bra väg att gå. Du kan även blanda en djurart och föremål som strumpor eller leksaker. Innan du börjar öva rutor med vilt och ger hunden en chans att välja eller välja bort något, så börja att träna med saker som inte har någon betydelse för hunden idag eller i framtiden – som strumpor, träpinnar eller liknande.
SÖK I BRUKSKLASSER
är en helt annan sak än det jag beskriver här – där söker du efter människor. Den träningen bygger på att du tränar på just människor och kombinerar detta med att göra nedanstående,
UPPLETANDE I BRUKS OCH NÄRSÖK
Där emot påminner vårt apportsök i mångt och mycket ”uppletandet” man gör i bruksklasserna. Där man letar efter försvunna föremål på ett område där många människor vandrat fram och tillbaka och hunden ska hålla sig inom det anvisade området. När vi gör ett sådant område ännu mindre börjar vi närma oss retrieverns och spanielns NÄRSÖK. Den får ett område anvisat att leta i – det är där vår SÖK signal eller JOBBA på du är i rätt ZON signal kommer in.